Svealandsmästerskap 2013 (2013-08-10)

Efter ett års kämpande i tävlingklass H50 så tror jag att jag vågar drista mig att säga att jag har utvecklats till en orienterare. Trots att kroppen kändes väldigt seg efter tre veckors semester och ett dåligt vägval till 6:an så blev resultatet riktigt hyfsat. Har lärt mig att orientera först och springa sen, i stället för tvärt om .... det blir inga 10-15 minuters bommar längre ... i alla fall mycket mer sällan ...
1: Syns inte på gps'en, men jag höll på att springa kontrkurs redan vid startpunkten. Att vända om så kraftigt från startpunkten känns instinktivt fel. Annars rakt på kontrollen med undantag av en lite krok, bara för att kolla ...
2: Inga problem.
3: Fick leta lite i ringen. Började kännas tungt redan här ....
4: Inga problem att hitta kontrollen, men tuuuuungt ......
5: Lite osäker var jag var en bit före kontrollen, men det löste sig.
6: Var helt fokuserad på de två vätskekontrollerna till vänster så jag såg inte att det fanns en åt höger. Och därmed missade jag det bättre vägvalet till höger. Det tog på krafterna i skogen och jag var rätt lost ett tag några hundra meter före kontrollen. Antar att det gått mycket fortare att springa väg och dessutom få en enklare kontrolltagning. Hade detta varit för ett år sedan så hade jag antagligen letat kontrollen i 20 minuter och sen gett upp och brutit.
7: Efter att ha stått stilla en hel del mot 6'an och läst karta så var jag lite piggare igen och det gick lite lättare. Undrade var en "cirkel med en prick i" betyder, och kollade på marken och såg en liten stenhög. Javisst ja, ett röse. Väldigt litet men ändå. Sen var det lätt att hitta kontrollen.
8: Tänkte ta det säkra före det osäkra och snedda ner mot skogsvägen, men jag sprang och jag sprang och inte dök det upp någon väg. Helt plötsligt var jag frammed vid det lilla hygget. Sån "tur" hade jag inte förut. Antagligen inte bara tur, jag har väl blivit bättre orienterare och förtjänar att ha tur någong gång. Såg sen en kontroll söderut och tänkte att "det där är ju inte min". Men så tänkte jag "bäst att kolla", och det var min. Lite konstigt dock, det var en ring och en cirkel på kartan, jag tyckte att det bara var en liten "hög av någonting" ....
9: Inga problem.
10: Bara att mata på.
Mål: Hjärnan beordrade en riktig långspurt, men benen lydde bara sista 20 metrarna.